Sandras estiska blogg

Min kreation från lektion kommer senare då jag inte haft tillfället att fota och publicera det ännu. Här kommer istället en bild på kaninen, min ögonsten, samt en liten snutt om vad tacksamhet är för mig.

För mig är tacksamhet någonting som finns i allt och alla. Man kan vinkla allting så att man ser någonting i det att vara tacksam över. Men tacksamhet för mig är ändå livet och all lycka i det. Min familj, vänner, minnen, allt sådant. Ibland kan jag vara mycket negativt inställd till mig själv, speciellt utseendemässigt. Men en vän lärde mig en gång att tänka: "Vad vill jag helst ha: Min kropp, eller ingen kropp alls?" Det är faktiskt det valet man har och jag känner alltid en sådan enorm tacksamhet över att jag inte lider av något handikapp eller någon sjukdom. Jag är tacksam över min livssituation och att jag har en familj som stöttar mig. Jag är tacksam över att jag har mina vänner, och jag är tacksam över mina minnen med dem. Jag är tacksam över att jag varje dag får känna att jag lever, trots det faktum att det är ett mycket bekvämt liv. Men mest av allt är jag nog tacksam över att jag har möjligheten att följa mitt hjärta.

(Ber om ursäkt för den hemska bildupplösningen. Mobilkameran är inte den bästa...)

Dagens lektion bjöd på perspektiv. Personligen verkligen avskyr jag allt som har med linjer och proportion att göra, låt det bli som det blir och skapa perspektivet utifrån det. Låt betraktaren avgöra. Men det blev i alla fall ett två bord, varav ett har en låda på bordskivan. Resten är målade på fri hand. Det är mycket roligare och jag tycker att det på något vis blir mer personligt! Men jaaaaaa... jag skall lära mig de dumma linjerna, Suzi!!